Faschinerande

I lördags sa Gustav att jag pratar som en ekorre, och att jag är en enmans show. Men jag skulle inte ta det som kritik, han tyckte det va underhållande och faschinerande.
Idag när vi var och handlade sa Jocke att jag va som en iller som beslutsamt och väldigt effektivt sprang mellan hyllorna och hämtade mina varor. Detta va inte heller någon kritik, det va bara faschinerande att se.

Så nu vet vi, jag är en mycket faschinerande person. Dock tydligen med drag av gnagare, det har jag inte bestämt mig för vad jag tycker om än. Så det ignorerar vi just nu. Jag är alltså bara faschinerande.