Jag satt precis och tittade på serien om Glada Hudik teatern och fan va vackert det är. Jag blir alldeles varm och fällde en och annan tår. Dom är så himla fantastiska, jag vill bara krama dem allihopa. Jag vill ha en egen ensemble med särisar. Sådana program gör att man ändå hyser lite hopp till världen.
Idag har jag varit i skolan och sen va jag och tränade, alltså har dagen varit ganska ointressant och alldaglig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar