Usch

Ge mig spöken, skräckfilmer, andar, hemsökta hus, sprutor, spindlar, blod, mörker och jag bryr mig inte nämnvärt. Jag är inte så rädd av mig i allmänhet. Men det finns en sak som får Carolina Hassel att vika ner sig som ett korthus och det är paddor. Va ute och gick igår kväll och passerade vid två tillfällen paddor som låg på gångbanan.
Det första som händer är att jag tvärstannar, slutar andas, krampar med tårna och hjärtat rusar efter det börjar jag fundera på hur jag ska ta mig förbi, paddan kan ju rusa mot mig...
Jag brukar ta en omväg på ca 3 m runt dem. Sen går jag med väldigt raska steg därifrån.
Jag kom hem välbehållen och det tog bara ca 30 min innan pulsen hade lugnat sig och tårna hade slutat krampa.
Jag är stolt över mig själv.