Kom hem igår kväll och blir informerad om att vattnet inte fungerar. Ja det kommer väl om någon timme tänkte jag. Det försvinner ibland, man vänjer sig. Men den här gången kom det inte tillbaka, när jag vaknade i morse och insåg att vattnet fortfarande var borta blev jag lite smått trött.
Kunde inte träna, för jag kunde inte duscha, kunde inte laga mat, kunde inte tvätta, kunde inte använda toaletten, kunde inte städa.
Hela dagen var förstörd, så jag flydde fältet. In till stan och träffa lite folk och gick på någon form av tillställning. Den va färdig vid 14. Ville inte åka hem till en ikke fungerande lägenhet så jag flydde till min ständiga tillflyktsort. Fick först en mycket god kopp kaffe. Sen frågade Aaron om jag inte skulle stanna på middag och joho det är väl klart att jag skulle det. Han sa även att jag fick bo där gratis någon natt eller komma och använda duschen om inte vattnet skulle återvända inom kort. Så himla fin och omtänksam människa. Men vattnet kom tillbaka så nu kan jag bo hemma som en vanlig människa utan att känna att jag ofrivilligt är med i Expedition Robinson. Men det är skönt att veta att jag har en back-up plan och faran skulle vara framme igen. Vad vore världen utan alla Hostel? Lite tråkigare tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar